Så var det redan fredag.
För två år sedan fyllde mamma 90 år. Det blev hennes sista födelsedag.
Idag fyllde min kollega 60. Det finns alltid något eller någon som hjälper eller påminner oss om dem som inte finns hos oss. Igår var det ett av "mammas" program på TV Antikrundan. Jag kommer alltid tänka på mamma när det sänds. Jag minns så väl det samtal som jag hade med henne precis innan hon blev så sjuk. Hon hade tittat på Antikrundan och var såå trött.
Nu har jag mina barn i tre länder Sverige, England och USA. Skönt att en av dem har valt att stanna nära mig. Fast det beror nog inte på mig att hon stannade här.
Nej det var nog annat som drog.
Hej Ellinor! Tack för din kommentar. Man kan ju sörja och sakna på olika vis. Att mista sin mamma måste vara svårt oavsett ålder. Att ha sina barn utspridda i världen kan säkert vara både spännande och jobbigt. Mina barn är nära men ändå så långt borta och det känns märkligt och hemskt att en människa kan påvrka och förstöra så mycket i ens liv, både mitt och mina barns.
SvaraRaderaHa det gott, Kram Camilla!