Efter en magisk stund i Näs lada
måste jag få dela med mig av ett av dagens ögonblick.
Göran Fristorp på scen i Näs lada
När han slog an ackordet till "Jag var en vandrare ..."
fylldes mina ögon med tårar.
Jag vet egentligen inte varför kanske väckte det några "gamla" känslor.
Det var så vackert med gitarren och hans vackra röst.
Ännu ett minne att lägga till min berättelse.
För du vet väl att varje människa är en berättelse och att alla minnen blir ett kilo.
(Ett citat jag vet inte om han menade kilo eller kg)
Den sången, och hans röst är fantastisk.
SvaraRadera