Äldsta dotterns namnsdag och det höll jag på att glömma. Var i stan idag och strosade runt och blev sugen på nya kläder och jag som hade tänkt att i vår ska jag inte köpa något nytt, ja kanske något...
Jag skulle träffa min samtalspartner eller vad det kallas, terapeut kanske passar bättre men det låter så ... Vilken förmån att få sitta ner i en timme och prata om allt möjligt för att man ska fungera bättre. Den här förmånen har jag genom jobbet. I höstas kände jag att det bara var för mycket så då tog jag tag i det och därav dessa samtal. Jag har varit där 4 gånger och har en gång kvar. Det är en konstig känsla att någon lyssnar på mig och ger mig råd. Det brukar annars vara min uppgift. Första gången som jag träffade henne frågade hon om guldkorn i livet. Efter en liten stunds funderande svarade jag ; först och främst mina nära och kära förstås sen mitt köksfönster.
Konstigt svar eller hur?! Men jag har en fantastisk utsikt och den betyder mycket för mig.
Väl hemma igen planterade jag om blommor. När jag letade i mina skåp efter en skål blev jag sittande med en skål som jag fått av mamma. Mamma dog i somras och ibland blir jag sittande eller stående med en sak från henne. Tänk att saker kan framkalla känslor på det viset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar