Välkommen

Välkommen till min blogg.
Här får du glimtar från mitt liv i form av bilder och texter.

måndag 6 december 2010

Måndag igen...
Vad en vecka går fort.
Har tillbringat en stund framför datorn med lite jobb och bloggkoll.
Jag blir fascinerad men mest avundsjuk på hur fint alla har det
och hur mycket de hinner( men det handlar väl om prioriteringar och intresse).
Idag hade jag tänkt ta itu med allt som jag inte hann i helgen men...
Det ska bli bak i eftermiddag i alla fall.
Ska hämta mina barnbarn på dagis och skola
och sen hoppas jag det blir doft av pepparkakor.

Ett granhjärta med ljusslinga blev det i alla fall i helgen...
ingen bock i år.

Veckan som gått var intensiv med samtal på jobbet. Men det känns som en förmån att få träffa barnen tillsammans med deras föräldrar.
Denna vecka har jag sett två älgar och två rådjur på rätt nära håll. Det har varit en kall vecka (i onsdag var det ca -25) men inte så mer mycket snö.
I fredags när jag åkte hem var det en som hade åkt i diket. Jag tror han testat handbromsen och gjort en svängom för han sa att handbromsen hade låst sig. Kan den göra det när man bara kör? Nåja... jag stannade och frågade om han behövde hjälp. Han fick låna en "lina" av mig. Med hjälp av traktor blev han sedan uppdragen ur drivan. Sedan blev det min tur att lossa linan för det fixade han inte. Jag åkte iväg och önskade honom lycka till och vad tror du han sa? inget... Jag frös rätt rejält för täckbyxorna låg i bilen.

I går var vi på gudstjänst. En av våra vänner i församlingen har slutat sina levnadsdagar.
Man får sig en funderare. Carpe diem!
Sedan klättrade vi upp på taket på Sågen och skottade snö. När vi kom hem blev det Vättersik och pressad potatis. Vi hoppade över söndagens efterrätt och var hos trevliga grannar på fika.
Dags att ta itu med dagens övningar. Hoppas bilen startar bara...

1 kommentar:

  1. på tal om rådjur, hemma hos mig sprang det ett stort rådjur precis utanför fönstret igår. Tror du jag blev paff? De börjar väl bli hungriga i all snö. Tyvärr hann jag inte få upp thilda för att se, och tur var kanske det, hon hade väl aldrig vågat sig ut igen isåfall :) Massa kramar

    SvaraRadera